Historia

Friskyttarnas början i de virtuella världarna

En grå och regnig tisdagskväll, stod en liten skara äventyrare bestående av ett fåtal alver, dvärgar och hobbitar utanför stadshuset i Bree och viskade upphetsat. En stund tidigare hade de kunnat skönja delar av en tystlåten diskussion genom ett öppet fönster i huset. Men sedan ett par minuter var det helt tyst. Det enda som hördes var regndropparnas smattrande mot gatstenarna.

Med ett ryck öppnades plötsligt entrédörren och ut kom Mistblinde. En gråskäggig äldre man, klädd i en jägares typiska kläder. Han ställde sig framför gruppen av äventyrare och tittade allvarligt på var och en av dem med sina gröna ögon.

Efter några sekunder sprack hans ansikte upp i ett stort leende och då förstod hans vänner att deras långa och mödosamma resa genom Midgård till Bree inte varit förgäves. Gemenskapen Friskyttarna var bildad och lagenlig registrerad.

Enligt nutida tideräkning skedde detta den 20 april 2010.

En verklig bakgrund

I mitten och slutet av 1600-talet fanns det en motståndsrörelse i södra Sverige kallad friskyttarna. De bestod huvudsakligen av skåningar som valde att strida på den danska sidan mot svenskarna.

De var militärt organiserade. I spetsen för ett friskyttekompani stod en kapten som skulle leda männen. Förutom kaptenerna fanns det även ofta andra befäl, t.ex. löjtnanter, korpraler och trumslagare. Därutöver fanns det naturligtvis också meniga, d.v.s. soldater. Antalet soldater i ett friskyttekompani skiftade. De flesta kompanierna var små och bestod bara av runt tjugo man. Andra var betydligt större och kunde bestå av uppemot ett par hundra män.

Friskyttarna höll framförallt till i skogsområdena i norra Skåne, södra Halland och Blekinge. Men de fanns även i andra delar av Skåne. Inte minst i mellersta Skåne, på Linderödsåsen och Söderåsen, där det fanns skogar att gömma sig i.

Varje friskyttekapten fick ett område där de höll till och gjorde livet svårt för den svenske fienden. Friskyttarna var aktiva när skogen var grön och erbjöd bra gömställen för dem. De tog sig oftast fram på hästar, så att de kunde förflytta sig snabbt. Däremot stred de vanligtvis till fots. De bar inga uniformer, och som vapen använde de långa Göingebössor och knivar.

Snapphanar

Några av våra medlemmar med kännedom om Skånsk historia, har undrat om inte den korrekta benämningen av Friskytt borde vara Snapphane?

Det är riktigt att den idag i folkmun mest använda benämningen är snapphane. Det är dock inte historiskt korrekt. Ordet ”snapphane” var ett skällsord den svenska staten på 1600-talet använde om alla som stödde eller på något sätt deltog på den danska sidan i de dansk-svenska krigen, oavsett om det var stråtrövare, bönder eller friskyttar.

Från Dansk sida, var man däremot noggranna med att göra åtskillnad på Friskyttar (de skåningar som enrollerade sig i den danska armen) och de stråtrövare och bönder som bekämpade svenskarna för egen vinnings skull. Termen snapphane inkluderar alltså inte endast de friskyttekompanier som stod i dansk tjänst, utan även ett flertal andra oroselement som den svenska staten likställde med den skånska motståndsrörelsen.

Friskytt och snapphane är m.a.o, inte riktigt samma sak, även om svenskarna ansåg det.